Hej mina småbullar!
Fett arbetslös och med internet som mitt liv!
Hej mina vänner, efter kanske tionde besöket på blogget utan att nåt har hänt känner jag något slags ansvar att hålla den vid liv. Jag minns egentligen inte riktigt vad som hänt sen sist, men på ett ungefär;
London pågick fram till i Maj någon gång, sen tog det slut. Jag saknade min familj och mina små syskonbarn och ville hänga med min lillasyster innan hon skulle bli borta i Mexico i ett år. Så jag flög från London och Mia (som blev kvar tterligare några veckor) och hem till Sverre. Gissa om någon hyperventilerade där på tåget när man en efter en åkte förbi skånes härliga småorter: Eslöv, Höör, Hässleholm, Osby och såsmåningom framme i Älmhult. Det kändes som en jäkligt självdestruktivt att åka från London till Älmhult, utan egentlig plan för framtiden.
Hur som helst så var det ganska mysigt när jag vant mig in i att inte ha så mycket att göra. Jag hade tre veckor senare en resa till Mallis att se fram emot. Ami, Yoko, Mia, Maria och jag skulle möta upp igen. Mallis var bad och sol och väldigt bra.
Tro det eller ej, men hemma i Älmhult fann jag mig en kärlek också. Han heter Elias och ville aldrig riktigt försvinna ur mitt liv, och nu är det vi igen. Med mitt sommarjobb på Öland så hamnade vi på varsin plats på jorden igen, men denna gången inte så långt ifrån varandra.
Jag jobbade på Pizzerian (The one and only!) i Borgholm, med min kusin. Jag var den klumpigaste servitrisen i stan, och fick snabbt smeknamnet Klara Kling (efter att kraschat tre colaflaskor på ett sällskap som skrek utav skräck), och sen levde jag mig in i rollen och kraschade saker lite då och då för att påminna alla om vem Klara Kling är!
Mia och jag har växt ihop och hon hängde med till Öland och bodde där med mig och mina kusiner över sommaren.
Nu har jag varit hemma i Graneryd i en månad ungefär, utan jobb och utan bostad. Elias och jag vill bo i Malmö och letar lägenhet och så vidare, men fy fan vad det är tråkigt när man inte får något. Ska se en lägenhet i morgon och sätter nu allt mitt hopp på det. Och ja, där är jag nu. Fett arbetslös och med internet som mitt liv! Men snart ska det bli ordning på torpet känner jag, nu måste något hända.
Jag hoppas att ni har det bra vart ni än befinner er, och även om ni kanske har lite mer att göra om dagarna än jag, så kan ni väl uppdatera lite ni med. Puss och Kram, Klara
Hej mina vänner, efter kanske tionde besöket på blogget utan att nåt har hänt känner jag något slags ansvar att hålla den vid liv. Jag minns egentligen inte riktigt vad som hänt sen sist, men på ett ungefär;
London pågick fram till i Maj någon gång, sen tog det slut. Jag saknade min familj och mina små syskonbarn och ville hänga med min lillasyster innan hon skulle bli borta i Mexico i ett år. Så jag flög från London och Mia (som blev kvar tterligare några veckor) och hem till Sverre. Gissa om någon hyperventilerade där på tåget när man en efter en åkte förbi skånes härliga småorter: Eslöv, Höör, Hässleholm, Osby och såsmåningom framme i Älmhult. Det kändes som en jäkligt självdestruktivt att åka från London till Älmhult, utan egentlig plan för framtiden.
Hur som helst så var det ganska mysigt när jag vant mig in i att inte ha så mycket att göra. Jag hade tre veckor senare en resa till Mallis att se fram emot. Ami, Yoko, Mia, Maria och jag skulle möta upp igen. Mallis var bad och sol och väldigt bra.
Tro det eller ej, men hemma i Älmhult fann jag mig en kärlek också. Han heter Elias och ville aldrig riktigt försvinna ur mitt liv, och nu är det vi igen. Med mitt sommarjobb på Öland så hamnade vi på varsin plats på jorden igen, men denna gången inte så långt ifrån varandra.
Jag jobbade på Pizzerian (The one and only!) i Borgholm, med min kusin. Jag var den klumpigaste servitrisen i stan, och fick snabbt smeknamnet Klara Kling (efter att kraschat tre colaflaskor på ett sällskap som skrek utav skräck), och sen levde jag mig in i rollen och kraschade saker lite då och då för att påminna alla om vem Klara Kling är!
Mia och jag har växt ihop och hon hängde med till Öland och bodde där med mig och mina kusiner över sommaren.
Nu har jag varit hemma i Graneryd i en månad ungefär, utan jobb och utan bostad. Elias och jag vill bo i Malmö och letar lägenhet och så vidare, men fy fan vad det är tråkigt när man inte får något. Ska se en lägenhet i morgon och sätter nu allt mitt hopp på det. Och ja, där är jag nu. Fett arbetslös och med internet som mitt liv! Men snart ska det bli ordning på torpet känner jag, nu måste något hända.
Jag hoppas att ni har det bra vart ni än befinner er, och även om ni kanske har lite mer att göra om dagarna än jag, så kan ni väl uppdatera lite ni med. Puss och Kram, Klara
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
